Allt om väder, vind,
klimatet, naturkatastrofer
och framförallt åska
med blixtar.
Blixtar.se - Åska och ovädersforum
Välkommen Gäst
Login:

Lösenord:


Kom ihåg mig

[ ]
[ ]
[ ]
 Online just nu (29)
Blixtar.se :: Forum :: Väder :: Väder
 
<< Föregående tråd | Nästa tråd >>
Väder-Wiki-tråd
Moderatorer: Johannes, Slacker, Sunshades
Författare Post
Danem
torsdag - 07 aug 2014, 01:17
Plats: södertälje södermanland
Jag tänkte smyga igång lite med en Wiki-tråd, eftersom det finns många termer begrepp inom det här området och den teoretiska kunskapsnivån nivån varierar bland användarna här. Jag har själv inte koll på precis alla termer utan ligger nog någonstans mitt emellan dom som är helt nya och dom som kan mest här. Jag har funderat lite över vilken nivå man ska börja ifrån, men det är väl lika bra att börja på en ganska grundläggande nivå. Eftersom inte jag heller har full koll på precis alla termer, så är min tanke är att andra fyller i (eller rättar ) också. Så nu återstår frågan: hur och var ska jag börja?
Och eftersom den här sidan lutar åt sånt som är relaterat till åskväder, så kommer jag lägga lite extra tonvikt vid såna termer.

Sen när det gäller meteorologi så verkar det finnas undantag från det mesta, som kan uppkomma i olika situationer. Så även om det finns "regler" för hur vädret beter sig så kan det dyka upp avvikelser som kan verka bryta mot dom vanliga tumreglerna. Som tex att det på vintern kan bli varmare efter en kallfrontspassage.


Advektion: Förflyttning av luft i sidled och/eller när en luftmassa breder ut sig i horisontellt frammåt. Men även när en luftmassa strömmar upp över en annan luftmassa, fast i en mycket flack lutning som vid tex en varmfront.

Konvektion förflyttning/stigning av luft i höjdled, oftast pga värme-energi. Som när tex varm/uppvärmd och därför lättare luft vid marken, eller i ett luftlager, stiger uppåt genom kallare och tyngre luft ovanför. Eller genom att en luftmassa kraftigt hävs uppåt vid tex en kallfront. Det ger uppvindar som ofta skapar moln. Tex alla typer av Cumulusmoln och definitivt åskmoln (Cumolonimbus) är ett resultat av konvektion.

Divergens: Divergens är när riktningen på två luftströmmar går isär och dom blåser iväg från varandra. Divergens vid markytan brukar få luft från högre höjd att sjunka ner mot marken, vilket motverkar molnbidning. Och i området med divergens brukar moln ha en tydlig tendens att upplösas.

Konvergens: Motsatsen till divergens, dvs att två luftströmmar går ihop, in mot varandra. Konvergens vid markytan får luften att tvingas uppåt, vilket gynnar bildning av moln och nederbörd. En gammal meteorologisk term för konvergens är "vindträta"

Varmfront: Gränslinje mellan en varmare och en kallare luftmassa, där den varmare luftmassan avancerar framåt. det sker genom att den varmare luftmassan glider upp över den kallare i en flack lutning. Den varmare luften bildar oftatst moln och nederbörd allt eftersom den kommer upp på högre och högre höjd och kyls av. Vid en varmfrontspassage, så breder den varmare luftmassan ut sig på hög höjd först och arbetar sig sen ner mot marken. Den flacka lutningen uppåt på en varmfront gör att ökandet av molnigheten sker gradvis under flera timmar. Och det gör också att varmfronter oftatst har ett utbrett och ganska jämnt fördelat nederbördområde. När fronten har passerat har den varmare luften brett ut sig ända ner till marken och vädret blir varmare. Men fronter, både varm och kallfronter KAN också vara "torra", dvs dom ger ingen nederbörd ifrån sig och ibland kanppt ens någon ökad molnighet heller.

Kallfront: Gränslinje mellan en varmare och en kallare luftmassa, där den kallare avancerar frammåt. Den kallare och tyngre luften breder ut sig på låg höjd först och "plogar" upp den varmare luften framför. Man kan skilja på passiv och aktiv kallfront. En passiv kallfront beter sig ungefär som en varmfromt fast baklänges och med lite snabbare förlopp. En aktiv kallfront har ett smalt men intensivt nederbördsområde som bildas av konvektion pga av en kraftig hävning uppåt av den varmare luften på frontens framsida. Nederbörden blir i form av kraftiga skurar från bymoln och under sommaren ofta med åska. Kraftiga vindbyar kan också förekomma tillsammans med en aktiv kallfront. Torra kallfronter kan ställa till probelm för seglare, eftersom det inte behöver finnas moln som avslöjar att fronten drar förbi. Vinden kan då på någon minut öka i styrka och bli byig, samtidigt som den vrider och ändrar riktning.

Oklusionsfront: Förekommer oftast i lågtryckssytem där den snabbare kallfronten på lågtryckets baksida har hunnit i kapp lågtryckets varmfront bakifrån. Det gör att den varma luften som kommer med varmfronten förlorar kontakten med marken och blir mer och mer "avklippt" från lågtrycket. Det brukar vara ett tecken på att lågtrycket håller på att tappa kraften och börjar upplösas, eftersom det förlorar mer och mer av sin energikälla, som är den varma luften. Om det är fler än två luftmassor inblandade (tex kall, varm och "mellan") så kan även en oklusionsfront medföra varmare eller kallare väder när den har passerat, beroende på vilken luftmassa som blir den mest dominerande (varm eller kall oklusion).

Stationär front: Gränslinje mellan två luftmassor som inte rör sig nämnvärt eller ligger och svänger lite fram och tillbaka. Lågtryck börjar ofta sin utveckling som en "vågrörelse" på stationära fronter, där varmluften avancerar på lågtryckets framkant och bildar en varmfront och kallluften avancerar på lågtryckets baksida och bildar en kallfront.

Shortwave: Ett litet "minilågtryck" i form av en liten vågrörelse eller en "knyck" på en avancerande kallfront, eller en stationär front. Den rör sig framåt utmed fronten. En shortwave kan antingen förbli liten, eller fortsätta utvecklas till ett storskaligt lågtryck.

Jetström: Är ett ganska smalt band av mycket kraftiga vindar som rusar fram på hög höjd i ett ganska vindlande och meandrande mönster. Och den kan i bland dela upp sig i flera grenar för att sen gå ihop igen.

I alla fall den polära jetströmmen, som håller till här över våra breddgrader, bildas av temperaturkontrasterna mellan olika luftmassor i kombination med jordens rotation. Och större kontraster mellan luftmassorna brukar leda till starkare jetström. Jetströmmen samverkar med vädersystem som lågtryck och högtryck, och är med och påverkar var olika luftmassorn och vädersystem hamnar och hur dom rör sig. En ovanligt stark jetström gör lufthavet under den oroligt, vilket utgör en grogrund för stormar och oväder. Sen finns också en subtropisk jetström, som i bland kan gå i hop tillsammans med de polära jetströmen. Mekanismerna för den subtropiska jetströmmen skiljer sig till viss del från den polära.

En jetström brukar ofta gå högt upp, i den högsta höjden som vädret över huvud taget når, vid den sk tropopausen.

Men jetströmmar kan av olika orsaker också förekomma på lägre höjder (låg och mellannivå jet).

(Åsk)Cell: Egentligen en beskrivning av en konvektiv cell, som är ett moln och vindsystem med en uppåtvind och neråtvind som blåser parallellt, intill varandra. Genererar ofta kraftig nederbörd och ger den dessutom åskurladdningar så är det en åskcell. .

Man brukar dela in livscykeln på en cell i tre stadier: Uppbyggnadsstadiet, mognadsstadiet och kollaps/upplösningsstadiet. I uppbyggnadsstadiet så är uppvinden helt dominerande och det har inte börjat falla så mycket nederbörd ur cellen ännu. I mognadsstadiet så har nederbörden och neråtvindrana börjat komma igång. Nu har uppåt och neråtvindarna har ungefär lika mycket inflytande. I kollaps-stadiet så kvävs uppvinden av nederbörden och den allt mer dominerande neråtvinden och markerar att slutet av livscykeln börjar närma sig för cellen. I början av det här stadiet är den dock fortfarande fullt kapabel till mycket kraftig nederbörd och fallvindar.

Livslängden på en enskild cell är oftast ganska kort, ca 15-30 minuter. Sen "drunknar" den i regel i sitt eget regn, när nederbörden och nervinden kväver uppvinden. Men dom flesta åskväder brukar innehålla mer än en cell. Även vanliga lokala åskskurar brukar kunna inehålla åtminstone ett par celler i olika utvecklingsstadier, där gamla kollapsande celler kan bytas ut mot nya. Det gör att själva åskvädret kan hålla på betydligt längre än livslängden på varje enskild cell. Det finns dock en typ av cell som har betydligt längre livslängd, supercellen. Men den kräver en egen beskrivning.

Supercell: En speciell form av åskcell som har en roterande och beständig uppvind som kallas för mesocyklon, där luften stiger i en spiral. En supercell skapar sitt eget organiserade vindsystem, där upp och nervindarna inte motarbetar varandra utan samexisterar sida vid sida på ett symbiotiskt sätt. Dom fungerar lite som ett frontsystem i mikroformat. Och så länge det finns tillräckligt med tillgänglig energi i luften omkring supercellen så bara fortsätter den att dra fram, vilket gör att en supercell kan leva i många timmar eller hela dagar ibland. Storleken på en supercell kan variera från ungefär en halv mil upp till ca tre mil som mest i diameter. Dom kan dels förekomma som ensamna isolerade åskväder, men kan också finnas insprängda i sammanbakade kluster av många åskceller. sk MCS.

Superceller bildas under speciella förhållanden, när det är olika luftmassor med stora kontraster i temperatur och fuktighet som krockar och lägger sig staplade på varandra på ett väldigt instabilt sätt. Nere i låga, marknära luftskikt, så finns det mycket energi i form av värme och fukt. På högre höjd är det däremot kallt. Och mellan dom båda skikten brukar det ligga ett tunt lager med varm och torr luft. Och en annan viktig faktor för att en supercell ska bildas är att vinden kommer från olika riktningar på olika höjder, det fenomenet kallas vindskjuvning. Dessutom så brukar det vara en stark jetström högst upp som blåser genom toppen på molnet och pumpar bort luften som stigit upp där. Det gör att det blir ett undertryck och ett sug uppåt i molnet. Och det i sin tur driver på uppåtvindarna så dom kan bli mycket starka..

Superceller ger i stort sett alltid våldsamt väder med intensiv blixtaktivitet, skyfall, stora hagel, kraftiga fallvindar och tromber. Supercellen är den typen av åskväder som med störst sannolikhet genererar tromber, i alla fall dom tromber som förekommer över inlandet. Just supercellgenererade tromber potentialen att bli mycket starka och våldsamma. Och i det sk tornadobältet i USA så är det just superceller som är skyldiga till i stort sett alla förödande tornados som härjar där.

Supercellen tillhör dom mer ovanliga typerna av åskväder. Dom är talrikast i tornadobältet i USA, Delar av australien, samt i Bangladesh. pga av dom speciella geografiska förhållandena som råder där. Men superceller kan bildas i stort sett var som helst i världen, om förutsättningarna är dom rätta. Superceller förekommer även här i sverige.

Man brukar dela in superceller i tre olika underkatregorier: Klassisk (classic), regnrik (high precipitation, HP) och regnfattig (low preciptation LP)

MCS: Står för mesoscale convective system, eller på svenska går det bra att säga multi-cell-system. Ett MCS kan nästan beskrivas lite som en organiserad armé av många åskceller som samarbetar. Vid vanlig skurväderlek, så konkurerar åskvädren som växer upp om den tillgängliga energin i luften, vilket oftast håller intensiteten och utbredningen på varje enskilt åskväder på en måttlig nivå. Men under vissa atmosfäriska omständigheter som tex vissa vindförhållanden på olika höjder, så kan flera åskceller som växer upp i närheten av varandra i stället börja samverka och organisera sig till ett större, sammanhängande och långlivat område med åska. Då finns också potentialen för betydligt kraftigare åskväder än vid vanliga lokala åskskurar, med tusentals blixtnedslag, skyfall, hagel, fallvindar och även tromber. På satelitbild så kan ett MCS se ut som en väldigt tydlig vit blaffa med rund eller oval form och som har en diameter på 5-10 mil. Men dom kan också bilda långa sammanhängande linjer med åska, sk linjära MCS, bylinjer eller derechos.

MCV: Står för "mesoscale convective vortex" eller Multi-cell-virvel Och är ett MCS där det har bildats ett litet lågtrycksområde i centrum, och som har gett det en cyclonisk rotation. Rotationen ger en spiralform/virvelform på systemet.

Fallvindar: "Downburst" eller "microburst" på engelska. Dom är starka luftsrömmar som rör sig snett neråt i ett åskmoln och ger våldsamma och byiga vindar när dom når marken. Dom bildas av att kall/avkyld luft i molnets topp börjar röra sig neråt, eftersom den kallare luften är tyngre än sin omgivning. Och så länge den sjunkande luften förblir kallare än den omgivande luften, så ökar den hela tiden farten neråt. Fallvindar rör sig ofta ner mot marken tillsammans med den kraftigaste nederbörden i molnet och kan nå marken i vad som nästan kan se ut som en gigantisk högtryckstvätt. Men det finns undantag som beskrivs längre ner.

Den engelska termen "downburst" syftar på fallvindar generellt, både småskaliga och storskaliga, medan ordet "microburst" beskriver fallvindar som är mycket lokala och bara drabbar små områden. Fallvindar brukar drabba väldigt ojämt, med stora lokala skillnader. Tex att ett lokalt område kan få i stort sett alla träd nermejade, medan det knappt har märkts någonting alls ett par kilometer därifrån. Men det finns också situationer där fallvindar blir omfattande och snabbt drar fram som en lång sammanhängande linje av våldsamma vindar. Det fenomenet kallas "derecho", i främst USA.

Alla åskväder har nedåtriktade vindar, men i dom flesta fall så ger dom inte mer en några vindstötar när dom når marken, om dom ens märks alls. Men när termen fallvindar används, så är dom betydligt starkare och kan nå storm eller orkanstryka och ställa till stora problem, med nedblåsta träd och skador på elledningar och byggnader. Och pga deras våldsamhet, så förväxlas fallvindar ofta med tromber. Men fallvindar är generellt sett vanligare än tromber. Man kan också se om det varit frågan om en tromb eller om det varit fallvindar genom att titta på skadorna efteråt. I en tromb så roterar vinden spiralformigt in mot trombens centrum och träd som fälls ligger åt alla håll, som ett plockepin. Efter en fallvind, som kommer från ett och samma håll, så ligger alla träden fällda i samma riktning..

Faktorer som kan förstärka fallvindar är dels förkomst av hagel, som håller den fallande luften nerkyld, eftersom den delvisa smätningen av haglen på vägen ner förbrukar värmeenergi ur luften runt omkring. En stark jetström på högre höjd kan delvis dras med neråt av fallvindarna och den extra kraften från jeten ökar på styrkan av vindbyarna vid marken betydligt. Och i bland kan det finnas ett lager med torr och varm luft några kilometer upp. Och inblandning av ett lager av sådan torr luft, som strömmar in i molnet kan också förstärka fallvindar. Det beror på att den torra luften får en del av den fallande nederbörden att dunsta och avdunstningen förbrukar värme ur luften, vilket kyler den fallande luften mer. I vissa fall kan ett sånt torrt luftlager ha så stort inflytande att den får nästan all nederbörd att dunsta på vägen ner och då blir det vad som kallas en torr fallvind eller "dry downburst" på engelska. En torr fallvind har ingen tydlig nederbördsslöja som visar var den är och den kan därför slå till mycket oväntat och med väldigt stor kraft.

Det här är en video på en fallvind med mycket nederbörd. Trots att titeln säger "tornado", så är det utan tvekan fallvindar det rör sig om här, ett tydligt exempel på att dom båda fenomenen ofta blandas ihop:


Video på en torr fallvind:

Derecho / bow echo/ bowing segments: Derecho är från början ett spanskt ord och betyder ungefär "rakt fram" lite som ett motsatsord till tornado. Tornado är också ett spanskt ord från början och betyder "snurra runt" eller "spinna".

Det finns ett stort överlapp mellan begreppen "derecho", "bow echo" och "bowing segment". Bow echo och bowing segments syftar på i stort sett samma saker och kan bekriva allt från några kilometer stora områden till flera mil. Medan ordet derecho mer enbart syftar på större skalor, som ett storskaligt bow echo, eller flera mindre som sitter ihop intill varandra längs en lång linje.

Ett bow echo är ofta en samanhängande linje av kraftiga åskceller, som vuxit ihop till en massiv vägg av åskmoln och som snabbt rör sig framåt. Och den får ofta formen av en båge pga dom extremt starka vindar som rusar fram i samband med linjen och får den att bukta framåt. På bilderna av radarekona brukar man tydligt kunna se en ganska smal men intensiv linje av nederbörd som har formen av en båge. Där av orden "bow echo" och "bowing segments". Det är utbredda fallvindar som är orsaken, som också ofta har fått en extra skjuts av starka vindar högre upp i luften (sk mellan-nivå jet).I dom fallen får dom starka nedåtvindrarna mellan-nivå-jeten att böja av neråt och den sammanlagda kraften av dom två ger väldigt våldsamma vindbyar vid marken. Även mindre, lokala åskväder kan utveckla små bow echoes på några kilometer pga lokala kraftiga fallvindar. Lokala "bow echoes" är ofta kortlivade, medan ett fullt utvecklat derecho kan rulla vidare i flera dygn och ta sig mycket långa sträckor bort från där dom bildades.

Man skiljer på två typer av derechos, progressivt och seriellt.

Ett progressivt derecho är ett utpräglat varmluftsfenomen som inte är direkt kopplat till någon storskalig front, utan kan mer beskrivas som en atmosfärisk "svallvåg" som som rusar iväg för sig själv. Det börjar sitt liv på den varma sidan av en stationär front eller en långsamt avancerande front, en bit in i den varma luftmassan. Och inte rakt på själva fronten. Det startar som en samling åskceller som växer till och bildar ett MCS. Kraftiga fallvindar utvecklas i MCS'et och börjar breda ut sig i MSC'ets rörelseriktning. Samtidigt börjar också mellan nivå jeten att interagera med fallvindatrna och MCS'et går från att vara en ganska rund klump, till att tryckas ut till en bågformad linje med en längd på 5-15 mil. I linjens vänstra ände i ovädrets färdriktning bildas också ett roterande "huvud" vilket ger ovädret en lite kommatecken-liknande form, med ett huvud och en svans. Och när ovädret väl har satt fart, så rör det sig snabbt frammåt genom den varma luftmassan. Och det kan rulla på i dygn innan det löses upp och hinna ställa till med omfattande skador längs sträckan det drar fram på.

USA brukar drabbas av några såna här oväder varje år. Här i europa så förekommer dom också men är relativt ovanliga. Sverige drabbades av ett progressivt derecho i juli 2010. Det föddes vid tyska nordsjökusten och rörde sig åt nordost och hann ända upp till norra dalarna innan det upplöstes. På sin väg över sverige så satte det flera båtar i sjönöd längs västkusten och stälde till stora problem i värmland och dalarna med stormskador och blixtnedslag.. Finland drabbades samma år av tre eller fyra progressiva derechos i samband med den extrema värmeböljan som rådde där då. Då blev det stora skador på skogen med stora arealer av nerblåsta träd. Även 2002 drabbades Finland av ett derecho som bildades över baltikum och som rörde sig norrut över östra finland och ställde till stor oreda. Det tog sig ända upp över polcirkeln innan det stötte på svalare luft och dog ut. Det är det nordligaste progressiva derecho som någonsin registrerats.

Ett seriellt derecho är däremot direkt kopplat till mycket intensiva kallfronter som rör sig fort. Då kan man på radarn se hur många mindre "bågar" ligger sida vid sida längs fronten. Där av namnet seriellt. ett av dom kraftigaste seriella derechona som registrerats var i samband med ett extremt kraftigt lågtryck, som drog fram över USA på våren 1992. Lågtryckets kallfront drog ner över mellanvästern och sydstaterna och förvandlade fuktig sommarvärme till full snöstorm på ett par timmar. I samband med omslaget var det extremt kraftig åska på kallfronten med orkanvindar. Florida var ett av dom hårdast drabbade områdena. kallfronten fortsatte efter det ner över mexikanska golfen och drabbade sen bla Kuba med orkanbyar, åska och skyfall. Och samtidigt lade sig flera decimerer djup snö över stora delar av östra, södra och centrala delarna av USA. Även här i sverige så drabbades norrland av en intensiv kallfront med åska och utbredda stormbyar som åstadkom skador för ett par år sen och som skulle kunna beskrivas som ett seriellt derecho.

Derechos kan i bland alstra tromber, men den huvudsakliga faran är dom starka fallvindrana och den kraftiga blixtaktiviteten.

För att det i USA ska räknas som ett fullvärdeigt derecho, så måste vindbyarna ligga på minst stormstyrka (motsvarande 25m/s) i hela linjen av åskväder.

Video på ett av dom progressiva derechos som derabbade finland sommaren 2010:

Bylinje: Definitionen av en bylinje (squall line på engelska) är en lång sammanhängande linje av bymoln. Bylinje är ett mer generellt begrepp än tex derechos, som är specialfall av bylinjer, där dom är extra elaka och medför storm eller orkanvindar. Bylinjer mer allmänt behöver inte komma upp i sådana styrkor för att kallas bylinje. Många bylinjer uppkommer i samband med kallfronter, när luften framför fronten tvingas uppåt och bildar bymoln. Men det finns även andra situationer där åskväder kan organisera sig i en linje.

IC, CC, CG: Förkortningar på hur blixtar slår.
IC står för "intracloud" och är blixtar som slår inuti ett åskmoln
CC står för "cluod to cloud" och är blixtar som slår mellan moln
CG står för "cloud to ground" och är blixtar som går mellan moln och mark, dvs blixtar som slår ned eller upp.
CG+ är en benämning på positiva blixtar som oftast går från molnets positivt laddade topp och sedan slår ned i marken. Ovanligare än negativa blixtar.
CG- är en benämning på negativa blixtar där laddningscentrum ligger lägre ner i molnet och är negativt laddat. Dom flesta blixtar som träffar marken är negativt laddade.

Normalt sett så är en CG+ farligare för vårt samhälle då den innehåller högre energivärde & Volt-tal (ca 10ggr högre) samt att den har högre temperatur än en negativ blixt. En Positiv CG brukar också följas av en ovanligt kraftig knall.

Koronaurladdning / St Elmseld: Oftastvis sker en urladdning mellan moln och mark genom en blixt, som är en kort och intensiv urladdning. Men ibland kan en annan lånsam och gradvis urladdning ske mellan ett laddat moln och marken, en sk koronaurladdning eller St Elmseld som den också kallas. Urladdningen syns i mörker som ett blått eller grönt sken som omger utstickande föremål som är riktade uppåt och som vagt kan påminna lite om eldslågor. På gamla tiders fartyg så syndes st elms eld ibland som lysande kvastar av ljus i masttopparna. Ljuset kommer av att luften runt föremålet för urladdningen joniseras och därför avger ljus. En koronaurladdning brukar också ofta avge ett knäppande, knastrande eller surrande ljud. Människor som själva blivit föremål för koronaurladdningar kan berätta om hur der surrar, fräser och brummar runt huvudet, eller händerna. Koronaurladdningar är till skillnad från blixturladdningar helt ofarliga. Koronaurladdningar kan bla förekomma i samband med kraftiga snöhagelskurar, där den fallande nederbörden i sig kan vara elektriskt laddad . Eller om det drar fram lågt gående moln med elektrisk laddning.

Sprites / elves / blue jets: Dom flersta urladdningarna går inom molnen eller mellan moln och mark. Men 1994 så bekräftades det på film vad flygplanspiloter sett i decenium. Nämligen en typ av blixtar som går uppåt från molnen, ända upp till jonosfären, och som inte ser ut som vanliga blixtar, Dom är inte alls koncentrerade till smala blixtbanor som vanliga blxtar är, utan är istället diffusa och utbredda över en stor volym, svagt glödande i olika nyanser av rött eller blått. Dom kan ha former som påminner om maneter eller strålar som sträcker sig mellan åskmolnens toppar och upp till en höjd på 10 mil. Eller som snabbt expanderande röda cirklar högt uppe i atmosfären. Man vet ännu ganska lite om dessa urladdningar. Men det är ett bevis på att åskväder spelar en betydligt större roll i atmosfären än vad man hittils har trott.

Videoklipp som handlar om sprites:

Gammablixt: När man hör ordet gammablixt så tänker man nog först på dom gammablixtar vi under några årtionden obseverat, som kommer från alla håll i universum. Dom är resultatet av extremt massiva och avlägna stjärnor i andra galaxer, som dör våldsamt i sk supernovaexplosioner. Fram till ganska nyligen, innan NASA upptäckte det, var det dock inte känt att även åskaväder är kapabla till blixtar i gammastrålningsområdet. I samband med dom så har man också kunna observera förekomst av sk positroner, dvs antimaterians mosvarighet till elektroner. Och med med gammablixtar, så brukar också en mycket kraftig impuls av radiovågor alstras. deras uppkomst är fortfarande inte helt känd, men man vet att de sker en accelerering av elektroner till nästan ljusets hastighet, vilket ger gammastrålar och positroner när dom krockar med omgivande atomer. Gammablixtar från åskmoln är ovanliga och bara ungefär var hundrade åskväder genererar en gammablixt. Dock så ger vanliga blixtar, förutom synligt ljus också faktiskt ifrån sig en viss mängd röntgenstrålning.

Klotblixt: Ännu ett av åskans stora mysterium. Vetenskapen börjar iallafall bli någorlunda överens om att fenomenet existerar, pga dom väldigt många vitnessrapporterna samt vissa kvarlämnade spår som en del klotblixtar lämnat efter sig. Hur dom fungerar och vad dom egentligen är för något är fortfarande ett ämne för spekulation och det finns flera olika teorier om bla plasma och mikroskopiska partiklar som håller kvar en del av enegin efter en vanlig blixturladdning. Men vissa vittnesrapporter tyder på att klotblixtar av någon anledning ibland bildas i stället för vanliga blixtar.

En klotblixt upträder som ett lysande klot som varierar i storlek från ca 5 cm, upp till ett par decimeter. Den kan flyta genom luften eller rulla efter golvet och verkar ibland vilja söka sig till specifika föremål. Ibland slocknar dom bara ut lungt och tyst och ibland upplöses dom med en explosion. Och läser man flera olika skildringar, så verkar klotblixtar kunna variera rätt mycket i farlighet, där vissa fått den på sig och dött omedelbart, medan andra verkar ha klarat sig helt oskadda efter att ha varit i kontakt med en klotblixt.

CAPE: Står för Convective Available Potential Energy. Och är ett mått på hur mycket energi som finns tillgänglig i lufthavet för konvektion och i förlängningen åskväder.. Höga CAPE-värden betyder stor instabilitet och mycket tillgänglig energi. Vilket ofta betyder att det är väldigt gynnsamt för åska och att åskvädren kan bli kraftiga. Men det är också andra faktorer som är med och avgör hur utvecklingenn faktiskt blir. CAPE ger ofta en bra fingervisning men man ska samtidigt inte bara gå på CAPE-värdena. Ibland kan det vara hög CAPE utan att det händer något. Och andra gånger kan det åska utan att det är så särskilt hög CAPE. Faktorer som tex topografi, konvergens och divergens kan också påverka.

Tromb: Luftvirvel som uppstår i uppvinden i bymoln eller i bland upptornade stackmoln. Dom helt exakta mekanismerna som ligger bakom bildandet av en tromb är faktiskt ännu inte till 100% klarlagda, även om man numera böjra få en någorlunda bild. Man kan skilja på två olika underkategorier av tromber, där dom engelska termerna är "spouts" och "tornados". Dock så är termologin mellan dom ofta en smula ihopblandad eftersom båda varianterna är "tornados" per definition. Storleken på en tromb kan variera från en liten virvel på några enstaka meter och upp till ett par tre kilometer stort monster.

En tromb börjar som en liten virvel eller tratt (funnel cloud) som hänger under molnbasen. Och ibland stannar den i det stadiet, utan att nå ner till marken. Men när den utveklas till en tromb, så arbetar den sig ner mot marken och när virvlen fått markkontakt är det en tromb. I början är det kondenserad vattenånga som gör trombens kärna synlig i form av en molnslang. Efter ett att den nått marken så brukar även löst material som den suger upp bidra till trombens utseende. Snabeln eller molnsaangen av kondenserad vattenånga visar inte alltid trombens hela utsträckning särskilt bra, utan själva virveln brukar i regel vara bredare än molnslangen. Likaså kan en tromb mycket väl ha nått ner till marken, även om trombens kondenserade moln inte har gjort det. Så man får ibland titta efter tecken på uppvirvlande damm, föremål eller vatten för att avgöra om det är en tromb eller funnel cloud.

En typsik "spout" blidas ur bymoln som inte är så våldsamma, som små, svaga och lokala åskväder eller helt vanliga regnskurar. Dom kan tom bildas ur upptornade stackmoln och kallas då "fair weather spout/tornado" Spouts är vanligast förekommande över större vattenytor, när instabil luft ligger ovanför, en relativt sett varm vattenyta. Dom kallas då för (true) waterspouts eller havstromber. Även här i sverige så kan waterpouts vissa år vara relativt vanliga över öppet hav och större sjöar, och då är det inte allt för ovanligt att det kan förekomma flera tromber samtidigt. Spouts ksan bildas även inne över land men är betydligt mer ovanliga där. Och dom kallas då på motsvarande sätt för "landspouts".

Mekanismerna bakom en spout är troligtvis skillnader i vindriktning innuti molnet (vindskjuvning) i kombination med att uppvinden accelerear i molnets mellersta delar pga tillfälligt ökad instabilitet där. sk "uppdraft streching". Det gör att små lokala områden av uppvinden sätts i spinn. Man vet inte exakt varför dom är så mycket vanligare över vatten än över land, men den främsta teorin är att vatten ger en mycket jämnare och stabilare tillförsel av värmeenergi till molnet ovanför vilket gynnar tromber att spinna upp.

Eftersom spouts bildas ur moln som inte är så intensiva, så blir också trombens stryka på motsvarande sätt begrändsad. Havstromber kan vara farliga för småbåtar på öppet vatten, men lite större och mer kraftigt byggda båtar rår dom i allmänhet inte på. Men trots att spouts har en begränsad styrka så är dom för den sakens skull inte helt ofarliga. Även en ganska beskedlig tromb har fortfarande orkansstyrka på vindarna i virveln, vilket gör att dom är kapabla till en del skada, särskilt om dom drar in/fram över land. En waterspout som drar in över land tappar dock ofta kraften ganska fort och brukar inte ställa till skador på längs någon längre sträcka. Dock så blev en hunduställning i Avesta i Dalarna demolerad, av vad som allt att döma var en "landspout" i juni 2008. Tält och burar sögs upp i luften, flög omkring och kastades iväg. Och hela utställningsplatsen blev förstörd. Som tur är så verkade varken någon människa eller hund ha skadats vid det tillfället.

En "riktig" tornado bildas ur mycket intensiva åskmoln som superceller eller kraftiga MCS, där det redan finns en mer storskalig rotation i molnet (mesocycklon). Dessutom kan en kraftig jetström i toppen på molnet pumpa bórt den stigande luften från toppen och skapa ett underttryck med ett extra sug uppåt. Såna tromber har potentialen att bli betydligt starkare än spout-tromber och ställa till med mycket större skador. En sådan tromb som rör sig över vatten benämns på engelska som "tornadic waterspout".

Örebro drabbades i juli 2005 av en kraftig tromb, som slet av taket på ett varuhus, borrade plankor genom bilar och böjde sönder alla flaggstängerna utanför varuhuset. Och den slet dessutom loss en lastkaj av betong från en intillligande byggnad och slängde den ett 50-tal meter. Även gotland drabbades av en ganska kraftig tromb (av styrka EF2) för några år sen. EF2 beskrivs även i USA som en "significant tornado". En av dom kraftigaste tromber som har konstaterats i sverige var en tromb som drog fram över ett obebyggt område i jämtland den 2:a oktober 1986. När man inspekterade skadorna uppskattade man vindstyrkan i den till ca 75 m/s vilket gör att den hamnar på stryrka EF4, som är den näst kraftigaste kategorin av tromber. Så det kan definitivt vara styrka även i våra svenska tromber. Jag tycker mig ha märkt en viss tendens till att både den potentiella strykan och antalet av tromber undredrivs av media och vädertjänst här i sverige. Och även i USA så är den stora majortiteten av alla tornados som förekommer där av måttlig eller låg styrka. (från EF2 och svagare)

På en del svenska sidor och i svensk fackliteratur finns forfarande en del gamla missförstånd och gamla "fakta" när det gäller tromber. Bla att tromber skulle bildas ur molnrullen/arcusmolnet på ett åskväders gustfront. Så är tvärt om nästan aldrig fallet. Tex stormjägare i USA ser ofta bildandet av en markant gustfront som ett säkert tecken på att en tornado INTE är på gång just där. Dock så kan gustfronter och markerade molnrullar vara en förvarning om kraftiga fallvindar och därav möjligen ett missförstånd.

Extended Fujita scale (EF): En skala för att beskriva och mäta styrkan på tornados. Skalan är döpt efter den japanfödde meteorologen Tetsuya Theodore Fujita, som definierade den.
Skalan går från EF0 till EF5, där EF0 är svagast. Skalan är baserad på observationer på skador som tornados har orsakat. Numera börjar ockå radamätningar spela roll. Skalan är dock fortfarande aproximativ, dvs den bygger på uppskattade värden. Skalan komer här nedan:

EF0: "Gale tornado" 104-137 km/h eller 29-37 m/s. Små skador: som avbrutna stora grenar, nedblåsta tegelpannor, skadade skorstenar och omkringslängda trädgårdmöbler. klenare träd knäcks eller blåser omkull.

EF1 "Moderate tornado" 138-177 km/h eller 38-49 m/s Måttliga skador: Uthus och bodar blåser sönder, husvagnar välter, körande bilar blåser av vägen, mer synliga skador på hus, lite större träd knäcks eller blåser omkull.

EF2 "Significant tornado" 178 217 km/h eller 50-60 m/s Betydande skador: Tak slits av mindre välbyggda hus, lador och dyl ofta raserade, i stort sett alla träd omkullblåsta eller knäckta. Små "missiler" av bråte blir luftburna och flyger omkring.

EF3 "Violent tornado" 218-266 km/h eller 61-73 m/s. Stora skador: Tak slits av välkonstruerade hus och vissa väggar kan rasa, i stort sett alla träd uppslitna med rötterna, bilar lyfts upp och "flippar över", tåg blåser omkull.

EF4 "Devastating tornado" 267-322 km/h eller 74-90 m/s Enorma skador: Välbyggda hus raserade, bilar lyfts upp och kastas iväg. Stora, tunga föremål kan transporteras långa sträckor. Stora "missiler" av bråte flyger genom luften.

EF5 "Increddible tornado" över 322 km/h eller mer än 90 m/s Otroliga skador: Asfalt skalas av från vägbanor, bark skalas bort från trädstammar, föremål stora som personbilar sugs högt upp i luften och flyger omkring, endast husgrunden finns kvar av dom flesta byggnader.

Gustnado: Gustnados är oftast relativt svaga virvelvindar som bildas i samband med fallvindar. Skillnader i hastighet inom fallvindarna eller friktion mot omgivande luft får virvlen att spinna upp. I motsats till en tromb, så har en gustnado ingen kontakt med molnbasen ovanför utan sträcker sig i allmänhet bara 50-100 m upp i luften. Om det finns löst material som tex jord och damm på markytan som kan virvla upp, så kan en gustnado ibland likna en tromb, med ett snurrande dammoln som drar fram över marken. Men utan tillgängligt löst marterial som kan flyga upp från marken, så är en gustnado helt osynlig. Gustnados ställer inte till större skador än vad själva fallvinden i sig gör.

Video på en gustnado:


Dust devil / stoftvirvel: Bildas i motsats till tromber inte ur eller i samband med moln. Det som får en stoftvirvel att spinna upp är soluppvärmd luft som stiger uppåt. ibland blir luften över vissa ytor mer uppvärmd än omgivande luft. Den börjar då stiga snabbare än luften runt omkring och skapar ett lokalt undertryck. Luft börjar då strömma in från sidorna för att fyllla ut undertrycket och kan då sättas i spinn. Så länge den stigande luften är varmare än sin omgivning, så består undertrycket och virvlevinden. Stoftvirveln börjar vid marken och sträcker sig sen upp till ett par hundra meters höjd. Men oftastvis är bara dom nedersta tio metrarna synliga pga löst material som den suger upp.

Stoftvirvlar är i dom flesta fall i stort sett ofarliga, men även stoftvirvlar kan faktiskt ibland bli förvånande starka och ställa till en del skador, som nedblåsta takpannor, omkringslängda plastmöbler och enstaka omkullblåsta eller knäkta träd. Vindstyrkorna i en stoftvirvel varierar från ungefär 15 m/s, till i vissa fall upp 40-50 m/s. Medelstyrkan ligger på ungefär 25 m/s. Men pga att en stoftvirvel för det mesta bara är någon eller några meter i diameter, så är dom på grund av sin lilla storlek mycket sällan kapabla till några mer omfattande skador.

Precis som en gustnado så är en stoftvirvel helt osynlig om det inte finns löst material på marken som den kan suga upp. Och det är fullt tänkbart osynliga stoftvirvlar ligger bakom en del av gamla tiders anklagelse om häxeri, där häxor ska ha skickat vindkulor på folk och fått tex oförberedda ryttare att bli knuffade av hästen. Det finns mer morderna vittnesskildringar, där människor har klivit in i virvelvinden och känt hur vinden tar tag i dom och hört hur det brusar runt öronen. Dom har sen oskadda men lite omtumlade klivit ut ur virveln igen. En ovanligt kraftig stoftvirvel drog fram över en strandkant vid en sjö i södra sverige för några år sen och sög upp optimistjollar i luften och slängde iväg dom. En annan stoftvirvel utanför eriksdalsbadet i stockholm sög upp ett litet partytält till ett par hundra meters höjd. Och förvånade människor på södermalm blev vittnen till hur partytältet kom glidande över hilmen, högt upp i luften.

Video på en kraftig stoftvirvel i Japan:

Gustfront / molnrulle / dravant / rollcloud / shelfcloud / arcusmoln: Alla dessa ord är olika svenska och engelska namn på ett och samma fenomen. Arcus är det latinska vetenskapliga namnet på molntypen, medan gustfront eller molnrulle ofta används i dagligt tal. En gustfront bildas i gränsen mellan den stigande varma uppvinden i ett åskmoln och den kallare nedåtriktade vinden som föjer med regnet ner mot marken. En gustfront ser för det mesta ut som en tydligt markerad och låg molnkant i åskmolnets framkant, som hänger ner under molnets huvudsakliga bas. Många gånger sitter den ihop med med molnbasen ovanför och kallas då på engelska för ett "shelf clouid". Men ibland hänger arcusmolnet fritt under molnbasen och rullar fram över himlen som en jättelik mattrulle och den kallas då på engelska för ett "roll cloud", eller på svenska, "molnrulle".

Framsidan på ett Arcusmoln brukar ha en stigande rörelse medan undersidan brukar se turbulent ut. Om arcumolnet har bildat en tydlig molnrulle, så ser den ut som en horisontell "mattrulle" eller "tub" av moln, som tydligt roterar i liggande axel. Det är uppvindarna på framsidan av molnet och nervindarna på baksidan av det som får rullen att rotera. Regnet brukar i regel börja precis när gustfronten har passerat rakt över. Dom första vindbyarna från eventuella fallvindar brukar dock ibland kunna smita lite före själva regnet. Dom flesta åskmoln har en gustfront, mer eller mindre utpräglad. Om gusttfronten blir som en stor mäktig molnvägg och dessutom har lite "lager, på lager" utseende och rör sig fort, så kan det vara ett tecken på att det är kraftiga fallvindar på gång. Men fallvindar kan också utvecklas snabbt, utan några direkt förvarnade molnformationer.

Och som jag skrev under tromb-rubriken, så är det en gammal missuppfattning att fritt hängande molnrullar skulle vara ett förstadium till tromber. Och att tromber skulle vara molnrullar som rest sig upp i höjded. Även om molnrullar är ett spektakulärt fenomen, så alstar dom i stort sett aldrig tromber. Men däremot så kan som sagt starka fallvindar slå till i samband med att molnrullen passerar.

Här är en video på en molnrulle i samband med åskväder:

Molnrullar kan även bildas "fritt" utan något tillhörnade åskmoln och rulla fram över en annars klar himmel. I stockholms skärgård tex, finns ett fenomen som kallas "Lovisa-storm" (syftar på Lovisas namnsdag) som brukar kunna dyka upp i skarven mellan sommar och höst. Det är en torr kallfront med kraftiga vindbyar som sveper ner från norr eller nordväst. Och i stort sett den enda molningheten den medför är en molnrulle som brukar komma farandes över himlen. Och man ska tydligen kunna höra hur det fräser om den när den drar förbi. Men det mest kända fenomemet med molnrullar på en klar himmel är en sk "morning glory" som är en jättestor molnrulle som med jämna mellnrum brukar rulla fram över ett och samma område i australien.

Här är ett bra videoklipp av en molnrulle utan åskmoln, på en klar himmel. Troligtvis så har den uppkommit pga en torr kallfront:

[ Redigerat onsdag - 03 sep 2014, 15:15 ]
Tillbaka till toppen
Bookmark and Share
Johannes
fredag - 08 aug 2014, 14:44

Plats: Sollentuna, Stockholm
Något som jag sett flera fråga efter i chattrutan är vad CG & IC betyder.
Tillbaka till toppen
Webbplats Bookmark and Share
Danem
fredag - 08 aug 2014, 23:39
Plats: södertälje södermanland
Ok då lägger jag till det
Tillbaka till toppen
Bookmark and Share
Sunshades
lördag - 09 aug 2014, 08:12
Sunshades

Plats: Varberg
Grymt bra initiativ!
Tillbaka till toppen
Webbplats Bookmark and Share
Bjärlöv
lördag - 09 aug 2014, 22:55
Plats: Skåne
Grynt bra jobb Danem, men det vore bättre om alla som har kunskap hjälper till !

Typ -
Tillbaka till toppen
Bookmark and Share
Danem
måndag - 11 aug 2014, 00:58
Plats: södertälje södermanland
Det där får jag kolla in...
Tillbaka till toppen
Bookmark and Share
Johannes
måndag - 11 aug 2014, 12:46

Plats: Sollentuna, Stockholm
Blixtar.se försökte starta en väder-wiki för några år sedan men det kräver att det finns ett intresse för många att fylla den med innehåll.

Det är ett stort och krävande jobb att komma igång.

Jag tycker vi börjar med en forumtråd för ord och finns intresset så kan jag sätta upp en riktig Wiki och då kan vi flytta över den data som samlats i forumet.
Tycker denna tråd som Danem uppdaterar fungerar alldeles utmärkt som start.

~Johannes
Tillbaka till toppen
Webbplats Bookmark and Share
 

Hoppa:     Tillbaka till toppen


Allt material på sajten är skyddat av upphovsrätt. Copyright 2004-2016 - Johannes Hansson, Blixtar.se
Ansvarig utgivare och chefredaktör: Joacim Ahlstrand (Sunshades)
Renderingstid: 0.1241 sek, 0.0130 av det till frågor.